“Mormor till Magnus hade en gång försökt förklara hur sorg känns.  -Den gör så ont att man känner att man måste bort från den, den är inte möjlig att vara nära. Och då, då kommer paniken. För det finns ingen väg runt sorgen, man måste komma sig igenom den! “   

Fritt översatt från norska, ur boken Kristuskransen av Kristina Ohlsson 

Hej min vän, 

Välkommen till mitt uppdukade kaffebord, tända ljus och en stunds gemenskap i november mörkret. 

Igår kväll, efter några timmars jobb, beslöt jag mig för att läsa några kapitel ur Kristina Ohlssons bok och det var där jag ramlade över berättelsen om Magnus sorg.  Boken är väldigt välskriven men Magnus sorg berörde mig extra då den handlar om att förlora två nära anhöriga inom en kort tidsperiod eller tom vid samma tillfälle. 

Men också för att jag precis hade läst spännande forskning om bison och deras beteende vid en storm… Tycker du att jag är ute och cyklar nu?  Ge mig några meningar så skall jag förklara! ;-) 

Jo, i USA har man försökt att undersöka hur det kommer sig att bison hjordar enligt historien alltid känner på sig när en storm kommer och så, med full fokus, väljer de att springa rakt in i den.  Huvudstupa! 

De amerikanska indianerna var helt övertygade om att bisonhjorden tyckte det var lika bra att få det överstökat, först som sist, och pröva komma sig till andra sidan  (i rödaste rappet).  Undersökningen visade att den gamla skrönan visar sig vara helt korrekt.  

Djuren har detta beteende men forskarna valde ändå att beskydda sig själva genom att säga att detta på inget vis bevisar att de kommer igenom ovädret smidigare än de skulle ha gjort annars.  Eller ens på ett säkrare sätt. 

När jag läste texten i romanen några timmar senare, såg mormoderns ord till Magnus, så tänkte jag att sorgen ofta känts så för mig, som “the perfect storm”.  Den dagen det sker, själva dödsfallet, är som tystnaden i skogen eller på fjället, precis innan man hör stormens första ljud i fjärran. 

Därefter börjar massor med saker virvlar upp, man ser ting man hade glömt och så, så står man öga mot öga med den. Stormen.  Det finns ingen väg runt. 

Jag, liksom forskarna, är inte säker på att huvudstupa in i stormen är den rätta lösningen.  Nej, jag är inte ens säker på att det finns ett sätt att möta stormen på, men jag vet, alla stormar är i olika styrka, har olika uttryckssätt och kommer vid olika årstider i livet. 

Du måste anpassa dig!  En sak är dock alltid lika sant… Du kan inte gömma dig, inte ducka, du kommer inte undan för den finner dig där du är och den kommer ikapp dig. 

För mig innebar “the perfect storm” att jag packade samman den ena sorgen i en svart sopsäck, kastade den långt upp på en oljetank i ett garage och sa till min far:  “En sorg i taget!  Jag orkar inte mer än så..”

Men den gången hade jag ingen styrning och jag hade absolut inga verktyg till att veta vad och hur jag skulle navigera detta.  Det önskar jag ingen! 

Därför bygger jag vidare på mitt system, på kunskap, på erfarenheter från andra och jag hoppas kunna vara GPS:en genom just din storm, lite oavsett hur den ser ut eller när den kommer. 

Ingen vandrar ensam, om jag får bestämma och i min värld så gör jag det!  ;-)

En kollega frågade i helgen - “kan jag få bli ett sån där "livs vittne"?  Kan du lära mig?”          

En annan kollega sa i förra veckan - Skall inte du ha några fler digitala möten nu före jul? Är det inte en speciell tid för de som du bryr dig speciellt mycket om?   

Det är ett självklart och rungande JA, som svar på alla frågorna. 

*Kursen och utbildningen för “Livsvittnet” drar jag igång med i mars. Det är för de som känner att de vill använda sina erfarenheter till att stötta någon annan som vandrar genom sorgens landskap.  Men även för dig som önskar slipa dina färdigheter i närvaro, att lyssna och att föra goda samtal vidare in i framtiden. Det är även en kurs för att bygga gemenskap och samhörighet i en lite skakig tid.   

Håll ögonen öppna! Mer info kommer. 

**Den 11/12 kl 19 inbjuder jag till  “När själen lyssnar - en stund för saknad och närvaro”. 

Gratis webinarium/sammankomst på nätet för alla som känner för att vara med, som har sorg, som har haft sorg eller som bara känner för att sitta med. 

Lägg gärna in din mailadress via länken på vår Instagramsida eller sänd ett mail till:

[email protected]

Du behöver inte delta med kamera utan kan bara vara med och lyssna om du önskar men jag vill skapa ett tryggt rum för oss att samtala i, därför önskar jag din email adress och kontaktuppgifter.   Program kommer. 

Information, kunskap, tankar och tröst är något vi försöker dela via Instagram kontot - följ oss gärna där!  Alla som följer hjälper och lyfter sidan och vi vill gärna tala med dig, höra dina åsikter och erfarenheter.   

 Har du något du vill vi skall ta upp? Hör gärna av dig med förslag! 

Välkommen till en öppen dialog inom ämnet! 

Tack för att du följde med mig på en krokig resa bland bison och livs vittnen. 

Min hjärna fungerar lite så, den tycker om att fläta och lägga pussel och den älskar en unik historia. 

Vi ses därute någonstans.  Ge mig en “röksignal”  ;-) 

 I min tanke med massa kärlek,  Maud